Vilken Dag =/
Ojoj vilken natt/dag.
Igår hade jag tänkt att åka till skopunkten och handla skor, vilken jag sket i sen och sov längre istället, vilket jag e glad nu efteråt att jag gjorde.
Började ju jobba inatt vid 23:48, hade rätt ont emellanåt efter fallet och trampet. Kollegorna frågade mig vad som hade hänt och jag berättade hur det var. Dom undrade om jag hade kollat upp det, men jag sa att jag inte hade det eftersom när jag blev sparkad i magen sa dom att jag inte skulle komma in om jag inte kissade blod, så jag antog att det var så nu med. Men då började Camill berätta om sin gamla granne som hade vart ute i skogen och fällt träd, han hade fått ett träd över sig men han kände inte av det och det syntes inget så han antog att det inte var så farligt. Men 3 dagar senare dog han, han hade fått inre blödningar.
Den historien skrämde mig en hel del kan jag säga, så efter att han berättade det där så gick tiden fruktansvärt långsamt. Visst, vi jobbade bara 7 timmar mot de 14 vi brukar jobba, men har man ont och tänker att man måste ringa sjukhuset så fort man kommer hem så går tiden sakta.
När natten väl var över och vi slutade 06:48 så åkte jag hem till mor å far, då visade det sig att lillsyrran hade fått maginfluensa så nu var det inte bara mamma. Men jag väckte mamma å pappa å berättade hur det var å dom blev as oroliga å tyckte jag skulle sagt det till dom tidigare och inte komma på att kolla upp det på en långfredag. Men iaf, jag ringde sjukvårdsupplysningen och pratade med en tjej där, hon sa "Jag tycker du tar och ber din mor eller far att skjutsa dig till Akuten direkt." det där lät ju inte direkt lugnande för mig. Skulle vara på akuten inom en timme sa hon. jag frågade mamma å pappa om ngn kunde köra mig men dom skulle äta frukost å grejja innan så det hela slutade med att jag tog å körde de där 3,5 milen själv till KSS och gick in på akuten och satte mig och väntade. Var där runt 8:45. Behövde inte vänta så länge innan en sköterska hämtade mig så jag fick ta blodprov, puls, fick ngt ID-band (vilket skrämde upp mig, är sådant band som de som blir inlagda på sjukhuset får). När hon var klar med allt så fick jag vänta i väntrummet igen. Väntade 5 minuter medan jag fyllde i en skadeanmälan, sen kom nästa sköterska och sa att ajg skulle lämna urinprov, sen visade in mig på ett rum och sa att jag skulle vänta på doktorn där. Jag väntade, å väntade å Väääntade.. satt där på en stol och väntade i 1½ timme. sen gick jag och frågade en sköterska hur lång tid det skulle ta, orkade ju inte sitta där hur länge som helst, var dödstrött och as hungrig. Hon sa att det var väntetid, men inte hur länge. Jag gick in på rummet igen och satte mig, funderade på å dra hem igen, men då kom kirurgen. Pratade med henne, hon lyssnade på lungor, hjärta, det skadade området, klämde på magen å massa. Ont som in i hel*ete gjorde det iaf. Sen gick hon och hämtade en ortoped som kollade ryggen och nacken. När dom var klara hämtade jag patientbrickan å drog hem. Kommer inte ihåg så mkt av vad dom sa då jag var så trött, men det var nog itne så farligt, utan mer inre blåmärken, och muskelsträckningar och muskelskador. men men..
När jag väl kom ifrån sjukan vid 12 så åkte jag till skokanonen och shoppade skor :) dessa blev det:
När jag väl kom hem tillslut så somnade jag å sov, shit vad jag sov. Hörde varken 2 larm som ringde som jag hade ställt eller samtal. Så när jag vaknade vid 18.30 hade jag 2 sms och 7 missade samtal. så kan det gå när man är helt slut efter att vart vaken nästan ett dygn, men nu är jag glad jag sov såpass länge igår som jag gjorde ändå å sket i å åka å handla, kunde ju göra det idag istället.
Familjen har ingen fungerande bil längre då det är punktering på ena och den andra vägrar att starta, så det går inte så bra för dom. Men pappa ringde strax efter att jag vaknade och undrade hur det hade gått på sjukan. Pratade lite med han sen började jag fixa mat, kyckling, ris och bearnaise sås (stavning?!). Sen fick jag ett samtal av älsklings bror som ville prata lite :P Det vart jag förvånad över, trodde det var älsk som ringde när det stod att det var hans mobil, sen var det en annnan mörkare röst i andra änden, men fattade rätt snabbt vem det var ändå.
Sen blev jag rätt nerstämd när jag fick prata me älsk =/ var inte riktigt den situationen jag hade förväntat mig. Kan inte rå för det men blir alltid orolig och fundersam när det är en sån där situation. Jag vet att jag var säkert jätte otrevlig och inte alls kul att prata med, förlåt. Men minnena spelar spratt ibland, tänker tillbaka på förra gången, det är den enda erfarenheten jag har av detta, och den erfarenheten klarar jag mig utan faktiskt, men vet man inget annat så tror man alltid att det kommer vara på det viset när samma sak är inblandad. Men hoppas verkligen inte att det händer ngt denna gången, men kan inte hjälpa att jag blir nedstämd, orolig och depp när jag tänker på det. Så då är det bättre jag inte får veta ngt. Sen allt annat som hänt. All oro, väntan och smärta sen innan gjorde ju så jag blev ännu konstigare =/ men men..
Jag får tänka på att älsklings mammas kille friade till henne på en hockeymatch inför 3000 pers istället, då blir man på bättre humör. Tycker det är coolt. Det är ju sånt man bara ser på film :) Hade vart kul att se det, men man får ju inte alltid som man vill, I know! Men ändå :P Jag hoppas jag hittar en bil snart jag vill ha så jag kan åka vart jag vill, när jag vill. Visst kan väl i stort sett åka när jag vill med den jag har nu med, men det är inte samma sak. Kan ju inte åka hur långt som helst med den när det inte är min egna bil. Dessutom så lever den sitt eget liv och jag vill inte riskera att bli stående ngn stans flera mil bort helt hjälplös. Så vill ha en egen bil snart snart snart :D
Ne nu ska jag försöka göra ngn nytta här. Glad påsk på er alla <3
Igår hade jag tänkt att åka till skopunkten och handla skor, vilken jag sket i sen och sov längre istället, vilket jag e glad nu efteråt att jag gjorde.
Började ju jobba inatt vid 23:48, hade rätt ont emellanåt efter fallet och trampet. Kollegorna frågade mig vad som hade hänt och jag berättade hur det var. Dom undrade om jag hade kollat upp det, men jag sa att jag inte hade det eftersom när jag blev sparkad i magen sa dom att jag inte skulle komma in om jag inte kissade blod, så jag antog att det var så nu med. Men då började Camill berätta om sin gamla granne som hade vart ute i skogen och fällt träd, han hade fått ett träd över sig men han kände inte av det och det syntes inget så han antog att det inte var så farligt. Men 3 dagar senare dog han, han hade fått inre blödningar.
Den historien skrämde mig en hel del kan jag säga, så efter att han berättade det där så gick tiden fruktansvärt långsamt. Visst, vi jobbade bara 7 timmar mot de 14 vi brukar jobba, men har man ont och tänker att man måste ringa sjukhuset så fort man kommer hem så går tiden sakta.
När natten väl var över och vi slutade 06:48 så åkte jag hem till mor å far, då visade det sig att lillsyrran hade fått maginfluensa så nu var det inte bara mamma. Men jag väckte mamma å pappa å berättade hur det var å dom blev as oroliga å tyckte jag skulle sagt det till dom tidigare och inte komma på att kolla upp det på en långfredag. Men iaf, jag ringde sjukvårdsupplysningen och pratade med en tjej där, hon sa "Jag tycker du tar och ber din mor eller far att skjutsa dig till Akuten direkt." det där lät ju inte direkt lugnande för mig. Skulle vara på akuten inom en timme sa hon. jag frågade mamma å pappa om ngn kunde köra mig men dom skulle äta frukost å grejja innan så det hela slutade med att jag tog å körde de där 3,5 milen själv till KSS och gick in på akuten och satte mig och väntade. Var där runt 8:45. Behövde inte vänta så länge innan en sköterska hämtade mig så jag fick ta blodprov, puls, fick ngt ID-band (vilket skrämde upp mig, är sådant band som de som blir inlagda på sjukhuset får). När hon var klar med allt så fick jag vänta i väntrummet igen. Väntade 5 minuter medan jag fyllde i en skadeanmälan, sen kom nästa sköterska och sa att ajg skulle lämna urinprov, sen visade in mig på ett rum och sa att jag skulle vänta på doktorn där. Jag väntade, å väntade å Väääntade.. satt där på en stol och väntade i 1½ timme. sen gick jag och frågade en sköterska hur lång tid det skulle ta, orkade ju inte sitta där hur länge som helst, var dödstrött och as hungrig. Hon sa att det var väntetid, men inte hur länge. Jag gick in på rummet igen och satte mig, funderade på å dra hem igen, men då kom kirurgen. Pratade med henne, hon lyssnade på lungor, hjärta, det skadade området, klämde på magen å massa. Ont som in i hel*ete gjorde det iaf. Sen gick hon och hämtade en ortoped som kollade ryggen och nacken. När dom var klara hämtade jag patientbrickan å drog hem. Kommer inte ihåg så mkt av vad dom sa då jag var så trött, men det var nog itne så farligt, utan mer inre blåmärken, och muskelsträckningar och muskelskador. men men..
När jag väl kom ifrån sjukan vid 12 så åkte jag till skokanonen och shoppade skor :) dessa blev det:
När jag väl kom hem tillslut så somnade jag å sov, shit vad jag sov. Hörde varken 2 larm som ringde som jag hade ställt eller samtal. Så när jag vaknade vid 18.30 hade jag 2 sms och 7 missade samtal. så kan det gå när man är helt slut efter att vart vaken nästan ett dygn, men nu är jag glad jag sov såpass länge igår som jag gjorde ändå å sket i å åka å handla, kunde ju göra det idag istället.
Familjen har ingen fungerande bil längre då det är punktering på ena och den andra vägrar att starta, så det går inte så bra för dom. Men pappa ringde strax efter att jag vaknade och undrade hur det hade gått på sjukan. Pratade lite med han sen började jag fixa mat, kyckling, ris och bearnaise sås (stavning?!). Sen fick jag ett samtal av älsklings bror som ville prata lite :P Det vart jag förvånad över, trodde det var älsk som ringde när det stod att det var hans mobil, sen var det en annnan mörkare röst i andra änden, men fattade rätt snabbt vem det var ändå.
Sen blev jag rätt nerstämd när jag fick prata me älsk =/ var inte riktigt den situationen jag hade förväntat mig. Kan inte rå för det men blir alltid orolig och fundersam när det är en sån där situation. Jag vet att jag var säkert jätte otrevlig och inte alls kul att prata med, förlåt. Men minnena spelar spratt ibland, tänker tillbaka på förra gången, det är den enda erfarenheten jag har av detta, och den erfarenheten klarar jag mig utan faktiskt, men vet man inget annat så tror man alltid att det kommer vara på det viset när samma sak är inblandad. Men hoppas verkligen inte att det händer ngt denna gången, men kan inte hjälpa att jag blir nedstämd, orolig och depp när jag tänker på det. Så då är det bättre jag inte får veta ngt. Sen allt annat som hänt. All oro, väntan och smärta sen innan gjorde ju så jag blev ännu konstigare =/ men men..
Jag får tänka på att älsklings mammas kille friade till henne på en hockeymatch inför 3000 pers istället, då blir man på bättre humör. Tycker det är coolt. Det är ju sånt man bara ser på film :) Hade vart kul att se det, men man får ju inte alltid som man vill, I know! Men ändå :P Jag hoppas jag hittar en bil snart jag vill ha så jag kan åka vart jag vill, när jag vill. Visst kan väl i stort sett åka när jag vill med den jag har nu med, men det är inte samma sak. Kan ju inte åka hur långt som helst med den när det inte är min egna bil. Dessutom så lever den sitt eget liv och jag vill inte riskera att bli stående ngn stans flera mil bort helt hjälplös. Så vill ha en egen bil snart snart snart :D
Ne nu ska jag försöka göra ngn nytta här. Glad påsk på er alla <3
Kommentarer
Trackback
