Can I see the light?
Är det ett ljus jag ser, där, långt där borta i de svart tunneln? Eller är det bara en trick som min hjärna försöker lura mig att gå för att jag ska bli lurad ännu en gång? Ska man våga chansa, det kan ju faktiskt vara något bra där borta.. men det kan också vara något dåligt, men det enda sättet att få reda på det är att chansa och gå dit och kolla. Men då är frågan om man vågar ta den chansen?!
Så mycket funderingar, inga svar. För att få svaret måste man testa att följa vägen mot det ljuset som finns där borta... men sen vad som finns i ljuset, det vet man ju inte om man inte testar. =/
Jag simmar längst botten i en sjö, försöker ta mig uppåt, upp mot ytan och ljuset. Men halvvägs upp dras jag ner igen, så är jag åter där på botten igen, försöker ta mig upp ännu en gång, når nästan ytan, börjar le och känna mig glad och må bra, för jag är ju snart vid ytan. Men precis när jag är vid ytan så sjunker jag ner igen.. ner mot botten. Ju längre ner mot botten jag kommer desto ledsnare blir jag, desto sämre mår jag...
Så här kan man beskriva mitt liv, för alltid när jag känner mig lättad och börjar må bra kommer det ngt som drar ner mig igen, ner mot bottnen.
Men nu får vi väl se hur det blir med allt, denna veckan kommer jag iaf få jobba om något, Jobbade i lördags och idag, jobbar imorgon och på fredag kväll/natt. Sen upp på lördag morgon för att jobba och sen jobbar jag på söndag. Sen finns det en chans att jag kan få bli fastanställd fram till Mars iaf =) det hade vart så sjukt gött om det hade blivit så. Men dom ska starta ett helgskift igen, fast på en annan avdelning, men Samson skrev upp mig som intresserad, bara det att tiderna är sjukt dåliga, men vad gör man inte, har ju jobb å pengar då iaf. Så jag klagar inte.. ska ju bli en arbetsnarkoman och det kommer jag lyckas med, ska jag nå mitt mål måste jag satsa :P
Men som sagt, jag vågar inte riktigt tro och hoppas på att det blir av än, för de e ju som i en sjö, man sugs ner mot bottnen...
Så mycket funderingar, inga svar. För att få svaret måste man testa att följa vägen mot det ljuset som finns där borta... men sen vad som finns i ljuset, det vet man ju inte om man inte testar. =/
Jag simmar längst botten i en sjö, försöker ta mig uppåt, upp mot ytan och ljuset. Men halvvägs upp dras jag ner igen, så är jag åter där på botten igen, försöker ta mig upp ännu en gång, når nästan ytan, börjar le och känna mig glad och må bra, för jag är ju snart vid ytan. Men precis när jag är vid ytan så sjunker jag ner igen.. ner mot botten. Ju längre ner mot botten jag kommer desto ledsnare blir jag, desto sämre mår jag...
Så här kan man beskriva mitt liv, för alltid när jag känner mig lättad och börjar må bra kommer det ngt som drar ner mig igen, ner mot bottnen.
Men nu får vi väl se hur det blir med allt, denna veckan kommer jag iaf få jobba om något, Jobbade i lördags och idag, jobbar imorgon och på fredag kväll/natt. Sen upp på lördag morgon för att jobba och sen jobbar jag på söndag. Sen finns det en chans att jag kan få bli fastanställd fram till Mars iaf =) det hade vart så sjukt gött om det hade blivit så. Men dom ska starta ett helgskift igen, fast på en annan avdelning, men Samson skrev upp mig som intresserad, bara det att tiderna är sjukt dåliga, men vad gör man inte, har ju jobb å pengar då iaf. Så jag klagar inte.. ska ju bli en arbetsnarkoman och det kommer jag lyckas med, ska jag nå mitt mål måste jag satsa :P
Men som sagt, jag vågar inte riktigt tro och hoppas på att det blir av än, för de e ju som i en sjö, man sugs ner mot bottnen...
Kommentarer
Trackback
